Förord
Jukolan Pilotit ry är en helt vanlig finländsk flygklubb vars medlemmar kommer från alla möjliga yrken. Bland dem finns naturligtvis flera yrkespiloter samt personer som tjänstgjort som piloter eller i andra uppgifter inom flygvapnet — men klubben förblir ändå i grunden en klubb för fritidsflygare.
Som registrerad förening har Jukolan Pilotit varit verksam sedan 1980. Genom åren har klubben även räknats till Finlands ledande flygklubbar sett till antalet utbildade piloter och flugna timmar.
Flyget i Kanta-Häme-regionen före klubbens tid
Nurmijärven Ilmailukerho grundades redan 1970, och en teorikurs i flygning hölls strax därefter. Klubben köpte snart ett nästan nytt Piper Cherokee, OH-PCO, som bara hunnit flyga några uppvisningsflygningar. Planet flögs fram till energikrisen hösten 1974.
Senare skaffade en grupp medlemmar gemensamt ett Cessna 140 från 1946, OH-CSY, som renoverades i Hyvinge under vintern 1975–76. Planet flög omkring 800 timmar i finskt luftrum — det enda navigeringsinstrumentet var en enkel kulkompass.
Ett eget flygfält planerades även för Nurmijärvi, men projektet förverkligades aldrig.
Verksamhet i Hyvinge
Eino Pönkänen, som senare även blev medlem i Jukolan Pilotit, drev flygskolan Lentokoulu EP på Hyvinge flygfält i cirka två år, 1968–69. Skolans kontor låg i ett hörn av huvudbyggnaden, fältets tidigare terminalbyggnad. Eikka flög sitt första skolflygplan från södra Frankrike till Finland med enbart en vanlig vägkarta som navigeringshjälp.
År 1983 köpte Jukolan Pilotit ry Pönkänens baracker — en del av den tidigare passagerarterminalen vid Helsingfors dåvarande huvudflygplats i Seutula. Byggnaden är idag känd som klubbens klubbhus, och en bit av Finlands flyghistoria lever på så sätt vidare hos Jukolan Pilotit.
Efter att Pönkänens flygskola lagts ner fortsatte den motordrivna flygutbildningen i Hyvinge genom Hyvinkään Ilmailukerhos motorflygsektion och gruppen som bildades ur den, Hyvinkään Moottorilentäjät.
Klubben grundas och det första flygplanet
När Jukolan Pilotit ry började ta form gick många medlemmar i Hyvinkään Moottorilentäjät med i den nya klubben. Fritidsflygning hade nyligen varit förbjuden under en period, då endast kommersiell flygning var tillåten, och lusten att flyga hade svalnat hos många — det fanns ett tydligt behov av ny, mer prisvärd klubbverksamhet.
Klubbens första egna flygplan, ett Cessna 170 B med registreringen OH-CHD, köptes av en grupp på fem personer för omkring 55 000 finska mark i slutet av 1979 och hämtades i Saarijärvi vid trettondagen 1980. Tanken på att grunda en flygklubb föddes samma år, registreringsanmälan lämnades in i början av 1980, och klubben infördes i föreningsregistret 1981. Namnet som valdes var Jukolan Pilotit, efter klubbens ursprung i Nurmijärvi.
Flygplan och utrustning köps och hyrs in
Flygverksamheten kom snabbt igång — redan under det första året flögs planet över 300 timmar, och vid midsommar 1981 genomförde klubben sina första allmänna rundflygningar. OH-CHD:s tjänst avslutades i oktober 1981 i en olycka under gödningsflygningar nära Nurmes.
Det ersattes av ett Cessna 172 F, OH-CKT, som köptes från Sverige och tjänade klubben fram till 1988 med nästan 11 000 flugna timmar. Flottan växte genom flera förvärv under 1980-talet:
- Cessna F172M, OH-CGX — anskaffades 1984 för att ersätta det förstörda OH-CCN och ägs fortfarande av klubben, i flitig användning för utbildning.
- Cessna F150 Aerobat, OH-CBZ — köptes 1987 specifikt för konstflygning.
- Cessna 172 P, OH-CAM och det sjusitsiga Piper Cherokee PA32-300 (“Sixi”), OH-PCV — anskaffades 1988.
- Saab Safir 91D, OH-SFJ — köptes redan 1982 på flygvapnets auktion (tidigare militär beteckning SF-24), registrerades 1983 och har flugits regelbundet under hela klubbens historia.
Jukolan Lento Oy, ett bolag grundat av klubbmedlemmar, äger dessutom ett tvåmotorigt Cessna 310, OH-CHH, som många medlemmar har använt för att ta sitt tvåmotorsbehörighet; planet används även för charterflygningar.
En hangar åt flottan
Behovet av en hangar blev tydligt i takt med att flottan växte snabbt i mitten av 1980-talet. Material till hangaren köptes 1985, och samma år beviljades bygglov. Bågehangaren, klädd med plastduk över en limträstomme, rymmer omkring tio flygplan beroende på placering — den är även utrustad med el för belysning och för att värma flygplansmotorer under vintern.
Flygfältet
Byggandet av Hyvinge flygfält inleddes 1940. Under fortsättningskriget fungerade fältet som luftförsvarsfält för Helsingfors — som mest fanns där omkring 30 byggnader och fyra korsande banor. Efter kriget var Hyvinge Finlands huvudflygplats så länge kontrollkommissionen fanns i landet.
Fältet har alltid ägts av försvarsministeriet, och försvarsmakten håller fortfarande enstaka övningar där.
Allmännyttig flygning: brandbevaknings- och spaningsflyg
Brandbevakningsflygningarna inleddes 1981 i samband med SM-tävlingarna i segelflygning i Räyskälä, då Jukolan Pilotit gick med på att sköta områdets bevakning. Regelbunden brandbevakningsflygning etablerades 1986. Medlemmar som deltar i brandbevaknings-, spannings- och viltinventeringsflygningar måste genomgå observatörs- och pilotutbildning, och klubben loggar årligen omkring 30–50 timmar för denna verksamhet.
Bevaknings- och räddningsflygningar utförs på myndigheternas begäran — de har bland annat använts för att söka efter försvunna personer och kontrollera rapporterade olycksplatser.
Tävlingar och kontakter med andra flygorganisationer
Sedan 1983 har Jukolan Pilotit ry och Finnairin Lentokerho ry årligen tävlat mot varandra i precisionslandning, en tävling vars lagtävling Jukolan Pilotit vunnit nästan varje år.
Klubbens medlemmar har varje år deltagit i flygrallyn till övriga Norden — bland annat Danmark, Sverige och Norge — och Jukolan Pilotit ry har arrangerat dessa rallyn sedan 1989. Klubben har också haft långvariga kontakter med flygare i Baltikum, och den 25 maj 1991 arrangerades ett stort flygevenemang i Hyvinge med omkring tjugo piloter och fallskärmshoppare från dåvarande Sovjetunionen.
Flygning och utbildning
Kort efter grundandet inledde klubben sin utbildningsverksamhet, vilket under många år förde klubben till toppen bland Finlands flygklubbar räknat i antalet utbildade piloter. Jukolan Pilotit tilldelades Kotkanpoika-statyetten 1984 och vann Kar-Airs vandringspris två år i rad, 1986 och 1987.
Teoriundervisning inför flygcertifikatet inleddes vid medborgarinstitutet Jukola läsåret 1983–84, och klubben har till stor del bemannat dessa kurser med instruktörer ur den egna medlemskåren. År 1989 tog klubben i bruk Cessnas integrerade utbildningssystem CPC (Cessna Pilot Center).
Klubbens medlemsantal översteg 200 redan 1988, och majoriteten av medlemmarna kommer fortfarande från Hyvinge. Utvecklingen under 1980-talet, de utmärkelser klubben fått och de internationella kontakter som öppnades lyfte klubben till en av Finlands mest betydande flygklubbar — en god grund att bygga vidare på än idag.
Historiken bygger på en text skriven av Jouko Arpalo 1991, publicerad i samma års specialnummer för Flygets dag. Vi tar gärna emot uppgifter och kompletteringar för att uppdatera historiken med senare decennier.